När du jobbar med klasser för att skapa objekt så får du ofta en situation som ser ut som följande:

<?php
class person{
    static $name = 'Unidentified person';
 
    public static function getName(){
        return self::$name;
    }
 
}
 
class teacher extends person{
    static $name ="Teacher"; 
 
}
 
echo teacher::getName();?>

Vilket kommer att ge

Unidentified person

När man egentligen vill ha variabeln från childklassen och inte parentklassen. Det är här late static bindings kommer in i bilden.

Om man då byter ut raden return self::$name till return static::$name så gör man alltså en late static binding och php förstår att det är variabeln från childklassen du vill returnera och inte den från parentklassen(där funktionen getName ligger). Koden blir alltså så här:

<?php
class person{
    static $name = 'Unidentified person';
 
    public static function getName(){
        return static::$name;
    }
 
}
 
class teacher extends person{
    static $name ="Teacher"; 
 
}
 
echo teacher::getName();?>

Vilket kommer att ge

Teacher

Och helt plötsligt blev även statiska funktioner och variabler så mycket enklare att jobba med genom klasser och arv. Kör hårt!

När du jobbar med klasser för att skapa objekt så får du ofta en situation som ser ut som följande:

<?php
class person{
    static $name = 'Unidentified person';
 
    public static function getName(){
        return self::$name;
    }
 
}
 
class teacher extends person{
    static $name ="Teacher"; 
 
}
 
echo teacher::getName();?>

Vilket kommer att ge

Unidentified person

När man egentligen vill ha variabeln från childklassen och inte parentklassen. Det är här late static bindings kommer in i bilden.

Om man då byter ut raden return self::$name till return static::$name så gör man alltså en late static binding och php förstår att det är variabeln från childklassen du vill returnera och inte den från parentklassen(där funktionen getName ligger). Koden blir alltså så här:

<?php
class person{
    static $name = 'Unidentified person';
 
    public static function getName(){
        return static::$name;
    }
 
}
 
class teacher extends person{
    static $name ="Teacher"; 
 
}
 
echo teacher::getName();?>

Vilket kommer att ge

Teacher

Och helt plötsligt blev även statiska funktioner och variabler så mycket enklare att jobba med genom klasser och arv. Kör hårt!

Kroppen svarar också bra på den ökade träningsmängden, och jag känner mig piggare i kroppen än på väldigt länge. Äter mer, försöker sova mer och har minst en dag i veckan då jag inte tränar alls. Det verkar funka finfint!

Utmaningen härnäst är att få träningen att funka med att vara föräldraledig också. Det ska nog funka!

Än så länge är det lite svårgreppbart att jag inte ska göra annat det närmaste halvåret än att ägna tid och energi åt att vara pappa, men det jag redan greppat är att det är en fantastisk ynnest!

Och på tal om närvarande ska jag gå och lägga mig på golvet istället för att sitta här.

När jag blev äldre valde jag att bara äta vegetarisk mat. Inga döda djur. Max vegetariska burgare sparkar de andra kedjornas burgare hästlängder och när Max dessutom införskaffade Dill i Dill dippen så var kärleken förseglad. Vi hade det bra jag och Max.

Idag äter jag mycket nyttigare, sällan hamburgare och mycket oftare hemma. Men det händer ibland att familjen åker till Max ändå. För att ibland vill man bara ha mat lite fort när man är på väg från en aktivitet till en annan.
Och så var fallet igår. Efter yoga, på väg ut på sjön för att åka skidor så sa vi att”vi tar bara en lite snabbis på Max så vi fort kommer igång”. Och då mindes jag varför jag sällan gick till Max längre. Först och främst – vi har vuxit i från varandra. Friterad potatis i pinnform smakar inte lika gott som det gjorde för några år sedan. Men det kan man leva med.

Att få vänta i över 20 minuter på att få beställa, trots ingen före i kassan är därimot mindre acceptabelt. Att det sen tar 20 minuter till efter att beställningen är tagen till att någon pratar med mig igen är obeskrivligt. Expresskassan och Drive Through kunderna fick sin mat och kunde äta och lämna stället innan jag eller mina hungriga barn ens fått maten. Och då tänker jag att expresskassan finns väl till för att avlasta kassapersonalen? I går så var det snarare så att kassapersonalen prioriterade dem före oss som stått i kö för att få maten. Men så mindes jag, att gången innan beställde jag på expressautomaten, fick ett kvitto och blev bortglömd, så hugget som stucket. Efter 40 minuter längst fram i kassan där jag EN endaste gång blivit tilltalad förutom i samband med beställning så fick vi maten – då fattades halva vår beställning och jag fick säga till ännu en gång.

Allt det här hade jag kunnat leva med. Men det värsta sveket återstår. De har tagit bort Dill i Dilldippen ur sortimentet. 

Så när snabbmat gick från att vara snabbmat till väntmat och gick från att vara gott till fettigt så skriver jag nu till dig Max – tack för en fin relation – men den är över nu. Det är inte bara du, men inte heller bara jag. Adjö.

När jag blev äldre valde jag att bara äta vegetarisk mat. Inga döda djur. Max vegetariska burgare sparkar de andra kedjornas burgare hästlängder och när Max dessutom införskaffade Dill i Dill dippen så var kärleken förseglad. Vi hade det bra jag och Max.

Idag äter jag mycket nyttigare, sällan hamburgare och mycket oftare hemma. Men det händer ibland att familjen åker till Max ändå. För att ibland vill man bara ha mat lite fort när man är på väg från en aktivitet till en annan.
Och så var fallet igår. Efter yoga, på väg ut på sjön för att åka skidor så sa vi att”vi tar bara en lite snabbis på Max så vi fort kommer igång”. Och då mindes jag varför jag sällan gick till Max längre. Först och främst – vi har vuxit i från varandra. Friterad potatis i pinnform smakar inte lika gott som det gjorde för några år sedan. Men det kan man leva med.

Att få vänta i över 20 minuter på att få beställa, trots ingen före i kassan är därimot mindre acceptabelt. Att det sen tar 20 minuter till efter att beställningen är tagen till att någon pratar med mig igen är obeskrivligt. Expresskassan och Drive Through kunderna fick sin mat och kunde äta och lämna stället innan jag eller mina hungriga barn ens fått maten. Och då tänker jag att expresskassan finns väl till för att avlasta kassapersonalen? I går så var det snarare så att kassapersonalen prioriterade dem före oss som stått i kö för att få maten. Men så mindes jag, att gången innan beställde jag på expressautomaten, fick ett kvitto och blev bortglömd, så hugget som stucket. Efter 40 minuter längst fram i kassan där jag EN endaste gång blivit tilltalad förutom i samband med beställning så fick vi maten – då fattades halva vår beställning och jag fick säga till ännu en gång.

Allt det här hade jag kunnat leva med. Men det värsta sveket återstår. De har tagit bort Dill i Dilldippen ur sortimentet. 

Så när snabbmat gick från att vara snabbmat till väntmat och gick från att vara gott till fettigt så skriver jag nu till dig Max – tack för en fin relation – men den är över nu. Det är inte bara du, men inte heller bara jag. Adjö.