Träningsåret har rivstartat! Jag har tillsammans med ett gäng andra gått in för utmaningen 90 pass på 90 dagar. Vi ska alla göra 90 pass fram till den 14 april, då blir det nog någon form av belöning i form av brakmiddag eller annat gött. Det känns som en bra start för att nå mina 200 pass, och klarar jag det är det nog läge att revidera årsmålet uppåt.

Än så långe går det finemang. Efter 8 dagar har jag kört 9 pass. Dubblade på Friskis igår, först ett göttigt medelpass med bästa jympaledaren, och sen ett skivstångspass ihop med Jonas med en ny instruktör som även hon var peppig och bra. Det går bra nu!

Det har gått ett par veckor av 2012 nu, och jag borde spikat mina träningsmål. Men jag har svårt för att bestämma mig. Några saker har jag dock hunnit landa i.

• Jag ska träna sådant jag tycker är roligt
• Jag ska testa minst en, helst två träningsformer/pass jag inte testat förut
• Jag ska i slutet av året kunna nå mina tår utan problem när jag sitter ner med raka ben rakt fram (det saknas 3-4 cm)
• Jag ska genomföra minst 200 träningspass under 2012

Jag skulle vilja ha något mer mål kring styrka och kondition som är mätbara, men har inte riktigt landat än. Jag får lov att återkomma helt enkelt!

Träningsåret har hittills börjat lysande, och jag gjorde idag pass nummer 13 för året. Idag började jag också utmaningen 90 pass på 90 dagar ihop med ett gäng andra taggade träningsfolk. Bra feeling!

Träningen är på vänt för tillfället. Inte för att det är jul, utan för atten förkylning ännu en gång tagit kroppen i besittning. Målsättningen var först att klara av 100 pass under året. Det klarade jag av till juli, så då reviderade jag mitt mål till 200 pass under året. En tuff utmaning att fortsätta hålla träningstempot med tanke på att Hilma dök upp några dagar efter mitt 100:e pass.

Jag kommer inte riktigt att nå mitt mål som det ser ut, även om året inte är slut. 193 pass är jag uppe i, och skulle med andra ord behöva klämma in ytterligare 7 pass innan året är slut. Det blir svårt att lyckas med, när kroppen är däckad av förkylning som satt sig på luftrören. Även luciaveckan var jag förkyld, och tappade ett par pass. Än är det som sagt inte kört, men det ser onekligen lite mörkt ut.

Hur det än blir är jag ruskigt nöjd med året. Jag har tränat mer och hårdare än något annat år, haft sjukt kul under tiden och lyckats på en bra mix på olika träningsformer. Jag ska fundera lite på vilka mål jag ska sätta upp med träningen under 2012, men jag är väldigt glad över att den blivit en stor del av mitt liv!

I helgen ska jag iväg på uttagning för att bli ledare hos Friskis&Svettis i Uppsala. Imorgon är det intervju, sen är det praktiskt prov på söndag. Jag sitter och försöker komponera ihop övningar till de två låtar á 2½ minut som jag ska förbereda. Enkelt är det inte, trots att jag har två sköna låtar. En kondition och en rörlighet. Håll tummarna för mig!

Jag vet inte riktigt hur jag tänker eller hur det gick till, men hux flux ansökte jag för ett tag sen om att bli ledare på Friskis&Svettis. Nu är jag uttagen för ledarprov nästa helg. Är det inte märkligt att jag inte kan ge mig in i något sammanhang och nöja mig med att ”bara” vara deltagare?

Träningen går fortfarande bra. Jag reviderade i somras min målsättning på 100 pass under året till 200 pass. Det var nog lite väl frisk vågat, möjligheterna, energin och viljan att träna svackar gärna en del när man har en fantastisk dotter hemma som lockar.

Men helt omöjligt att nå fram verkar det inte vara. Idag tripplade jag, och genomförde pass 150, 151 och 152 på lunchen och kvällen. Det innebär att jag skulle behöva göra 6 pass i veckan fram till den 18/12 för att nå mitt mål, och så länge jag får vara frisk är det ingen omöjlighet.

Jag trodde det skulle kännas mer i kroppen efter 3 timmars träning på en dag, men jag har proppat i mig bra energi hela dagen. Riktig mat, inget fika, frukt och rikligt med vatten. Musklerna känns urstarka, och jag älskar att ha den känslan i kroppen.

Hur går det med träningen egentligen? Det var ett par veckor sen jag skrev om min träning här, men det är inte ett tecken på att det går dåligt, snarare tvärtom! Idag och igår är vilodagar efter att ha kört fem pass på fem dagar med bästa träningskompisarna Martin och Jonas.

I början på året bestämde jag mig, som en del av er vet, för att det var dags att ta tag i träningen efter ett valrörelseår där träningen och kosthållningen var allt annat än på topp. Målet blev att genomföra 100 pass under 2011. Än så länge har jag genomfört 91, så det känns som det nog ska gå att lösa.

Det går med andra ord oförskämt bra, och har gjort det hela våren. Jag har funderat lite över vad det är som gör att det flyter bättre och lättare nu än vad det gjort tidigare, och hittat vad jag tror är mina framgångsfaktorer.

* Prioriterat – jag har valt att prioritera träningen, och ser det som något som ska göras snarare än något som borde göras. Jag vet att jag mår bra av det, blir effektivare på jobbet och gladare hemma, så därför ser jag till att planera in ”möten” med träningstid, och ruckar på dem lika lite som på andra möten. På så sätt får jag inte dåligt samvete om jag tackar nej till saker för att träna. Jag har ju möte med min hälsa!

* Rolig träning – jag har valt att testa många olika pass på Friskis, och köra de pass jag tycker är kul snarare än de som ger högst utväxling. Det har gjort att det blir mer träning gjord, och bättre resultat i slutändan.

* Träningskompisar – jag har tränat ihop med ett gäng olika personer, men främst den senaste månaden med Martin och Jonas. Att vara flera som åker ihop till träningen gör att risken minskar att man bangar. Grupptryck från sin bästa sida!

Nästa utmaning blir bara att lyckas hålla i det här med 4 pass i veckan även efter att vi blivit en till i familjen här hemma. Men det är klart det ska gå!

Idag hade jag svårt för att bestämma mig för när jag skulle träna, när båda mina favoritledare hade varsitt pass. Men det fina var att de låg efter varandra, så då körde jag båda! Ett Medelpass kl 17 på Ekeby, sen en cykeltur till Väderkvarn för ett Pulsmedel 18.30 ihop med Jonas och Martin. Hade nån sagt till mig att jag skulle pressa hårt i två pass och kunna stå upp efteråt i början på våren hade jag skrattat, men det gick tamejtusan! Jag gick ner på knä och hyperventilerade efter sista låten på sista passet, men jag orkade trycka på under hela båda passen. Känns sjukt bra! Idag var det pass 75 och 76, 100-strecket närmar sig!